Den fina och fredagen.

Efter världens längstaste tid ifrån Elin, min kära solidaritetskamrat och neuroskompanjon kom äntligen fredagen och tid för Elins och Albens besök i vår fina nya lya. Och mysigt var det, men jag var så trött och min man var trött och morgondagens politiker och storföretagare skrämde vettet ur mig och jag har ju en omotiverad känsla av stark oro inför nattklubbar och glitter och parfymlukt och balkanianmusikern hade fått sparken så inget turbofolk blev det heller! Jaja, better luck next time! En dag när vi är rika änkor skall vi bo grannar, Elinen och jag!