På Chrilles balkong.

Alla är olika. De flesta är bra. Vissa är stora, andra är små.
På Chrilles balkong hände det just att alla var bäst, störst och minst samtidigt. Och ibland vill man bara gå fram till någon och säga du jag vet att vi inte håller med varandra, att vi inte delar samma ståndpunkt inför det ena och det andra och alltsammans, men kan vi inte flytta på oss och stå där vi kan hålla om varandra, beundra utsikten och tycka att det är bra som det är hur det än är. Men gör man det, då blir det kalas!

Dagenefterloppisen var dessutom kanske den bästa i världshistorien, för att inte tala om efterloppisfrukosten! Ojojoj...