Utorke mrzim!

Jag avskyr tisdagar. Alla andra dagar har ett syfte, måndagar möts man, onsdagar har man kommit igång och är mitt i den härliga smeten, torsdagar är bara en dag bort ifrån fredagen som i sin tur innebär helg och helg är bra! Men tisdagar är hopplösa! Där är tredagarsdisk i diskhon och hundhår överallt. Jag ska intervjua fyra charterreseoffer innan flockan fyra, fixa adressändring och elabonnemang samt läsa shakespeares macbeth - den odödliga tragedi. Sjut mig!

Dessutom är tisdagar de dagar när jag är som mest orolig för mänsklighetens framtid. Henry Miller beskriver mina iakttagelser så underbart bra. "Världen måste inte ställas i ordning, världen är den förkroppsligade ordningen. För oss gäller det att bringa oss själva i samklang med denna ordning, att veta vad världsordningen är i motsats till den önsketänkandets ordningsom vi försöker påtvinga varandra. Den makt som vi längtar efter att äga för att kunna upprätta det goda, det sanna och det sköna, skulle - om vi kunde tillägna oss den - endast visa sig vara medlet till att förgöra varandra." För visst är det så att genom att försöka uppväga det onda med det goda måste man ändå tillämpa samma handlingskraft. Så oavsett om du vill rädda Irakierna från den självutnämnde profeten Bush eller om du vill hjälpa honom så måste du ingripa. Och vad är det som ger dig rätten att ingripa över huvud taget. Jag menar, let's just all take a moment!

Vidare tror jag att jag äntligen förstår chrilles religionsresonemang. Generellt tycker jag att religion är bra, på samma sätt som språk är bra eller rinnande vatten för den delen, men där är så många paradoxer! Gud är allvetande och allsmäktig. Det köper jag. Men vad är det då som ger mig, syndaren och ynklingen rätten att sätta gränser för hur andra människor och kommande generationer ska tillbe denna kraft? Religioner tillåter inte reforemer! Bahaismen erkänner alla världsreligioner, förespråkar enighet och tolerans men fördömmer homosexualitet. Visst, jag hade inte velat vara en späd liten pojke inlåst i kungens kärleksgemak i gamla Persien, men jag skulle heller inte vilja tro att den gud som talade genom Bahá'u'lláh ansåg pedofeli som den enda formen av intimitet två personer av samma kön kan och kommer att kunna dela med varandra. Det finns ingen permanent kontinuitet, och den religion som säkerställer sig mot förändringar i framförallt mänsklighetens utveckling ska också vara den första som får min ohämmade hängivelse!