bullblogg

Kungen och hans fyra fruar

2006-02-21T03:22:00.000-08:00

Det var en gång en kung som hade fyra fruar. Den första av dem tog han väl hand om och ägnade henne mycket uppmärksamhet. Den andra av dem var honom kär eftersom hon var vacker och lydig och han visade gärna upp henne för hela sitt kungarike. Den tredje av dem var den som kungen vände sig till för att fråga om råd och hon var alltid hjälpsam när faran hotade kungen och hans rike. Den fjärde och sista hustrun var också den som kungen alltid ignorerade fastän hon älskade honom högt.
När kungen en dag kände på sig att han skulle dö mycket snart blev han rädd för att dö alldeles ensam och frågade därför sin första fru om hon ville följa med honom in i livet efter detta. Den första frun svarade att hon var tvungen att stanna kvar. När kungen senare frågade sin andra fru om inte hon ville dö med honom, svarade hon att hon inte ville det och att hon skulle gifta om sig med en annan man när kungen dog. Till slut frågade kungen sin tredje fru om följe men hon svarade att hon endast kunde följa med honom till gravplatsen och att hon därefter var tvungen att lämna honom. Kungen blev då hemskt förtvivlad och uppgiven och när han satt och sörjde över livet han hade levt hörde han plötsligt sin fjärde fru säga att hon gärna följer med honom eftersom hon älskar honom så högt. Kungen blev då både glad och ledsen; glad eftersom han inte blev lämnad ensam men också ledsen eftersom han hade ignorerat sin fjärde hustru tidigare.

Så lyder alltså berättelsen om Gud och hans kärlek för människan. Vår kropp, våra ägodelar och våra vänner är hus vi bygger på bron mellan födelsen och döden. Krishnamedvetna frågar sig då hur detta skulle vara hållbart och väljer att uppmärksamma den Gud och den enda kraften kapabel till att följa en hela vägen över bron och på andra sidan.

Ja, jag antar att vår värld bygger på hypoteser som den troende väljer att skaffa bevis för på ett eller annat sätt. Sanna slutsatser är dock sällsynta och just för tillfället har jag inte en enda.

2006

2006-01-02T12:27:00.000-08:00

... och såhär jag mått idag.

Snöigt men fint

2005-12-29T03:54:00.000-08:00

Allt har snöat igen. De varnar för oväder och trafikspärr, halka och monstruösa istappar och snön den bara faller. Och vi med den men då landar vi åtminstone mjukt och blir till änglar i någon cohenlåt och skrattar och sjunger "everyone is Jesus everyone"...

När jag var nyinflyttad i Sverige gick jag i förberedelseklass i norra Sverige där snön kunde bli många meter hög. Första gången det snöade trodde mina vänner från Afrika och från tropiska länder att marken blev täckt med socker så de sprang ut barfota och helt begeistrade för att bevittna undret. Said från Somalia hade ett leende vitt som snön som fastnade på hans läppar i flera dagar därefter.

Martin är hemma och det är lycka! Lycka är även när man i slutet av månaden åker till mataffären för att handla godsaker och förnya matförrådet så att man kan stanna inomhus i en helt månad, äta och dricka gott och drömma om vad som kan finnas under den vita snömanteln.

Hare Hare

2005-12-04T13:42:00.000-08:00

Och äventyret fortsätter! Idag hade vi vårt första möte med Hare Krishna medlemmar, Kapten och jag. Vi pratade, sjöng och åt kaka. Det var massa mys!

Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Sjung och var glad!

Teosoferna

2005-11-22T11:15:00.000-08:00

Visst är det fint med människor som söker bevis för sina spekulationer och hittar dem. Folk som har noga uträknade kalkyler och mått och det ena och det andra och som håller sig till statistiken för statistiken är minsann obestridlig. Det är de som har en säker stämma och stadig blick för att de vet.

Sen finns det de som tror och ett par av dem har jag haft nöjet att få träffa på sista tiden. De är teosoferna, reinkarnerade sökare och blivande planetandar. De tror så mycket att de vet att de tror att de vet. Visst är det fantastiskt med människor som har alla bevis emot sig och inte bryr sig. De går på känslan för det enda de vet är att tron är det enda som räknas. Det är de som har mild stämma och en ödmjuk blick.

Och visst skulle man kunna ifrågasätta och veta att det de tror är rätt eller fel, men vore det inte lika poänglöst som att acceptera och anamma allting som sas utan att tro? Varför engagera sig i diverse trossamfund? För att det är r.o.l.i.g.t. och inte minst självförverkligande - liksom träning eller fågelskådning kanske?

Den fina och fredagen.

2005-11-05T05:46:00.000-08:00

Efter världens längstaste tid ifrån Elin, min kära solidaritetskamrat och neuroskompanjon kom äntligen fredagen och tid för Elins och Albens besök i vår fina nya lya. Och mysigt var det, men jag var så trött och min man var trött och morgondagens politiker och storföretagare skrämde vettet ur mig och jag har ju en omotiverad känsla av stark oro inför nattklubbar och glitter och parfymlukt och balkanianmusikern hade fått sparken så inget turbofolk blev det heller! Jaja, better luck next time! En dag när vi är rika änkor skall vi bo grannar, Elinen och jag!

Sakernas tillstånd.

2005-11-01T05:35:00.000-08:00

Vi bor alltså numera vid sidan av en trafikerad korsning, mittemot ett flerfamiljehus, bland ett dussintal pizzerior och ovanför falafel nr. 1! Vi har tre valv, ett vitt sovrum, ett rött vardagsrum och ett mycket stökigt kök. Allting är lite långt bort från allting annat jag känner till och har lärt mig att tycka om men sånt är livet! Och livet i Malmö är oberäkneligt och hemskt spännande. Den ene lär ut arabiska, den andre berättar gamla skeppshistorier, den tredje lånar ut sin gitarr och allt som allt är man aldrig ensam trots avståndet och saknaden.

I Malmö är fler saker onekligen klart bättre än någon annanstans i Sverige. Cirka en tredjedel av innevånarna har ett utländskt bakgrund! Kanske just som ett resultat av detta så är där folk ute på gatorna alla dagar och i alla tider, det är lätt att få kontakt med människor och det kryllar av spännande billighetsaffärer. Till jul önskar jag mig en blinkande tavla av den sista nattvarden, så det så!

Förutom att packa upp saker, städa, handla och lära känna Malmö så har vi även haft besök av Jason. Fyra dagar försvann på ett kort ögonblick men vi hann kalasa en aning, samtala samt fira samhain. Mycket trevligt!

NU däremot är det dags att ägna skolan lite av uppmärksamheten!

Utorke mrzim!

2005-10-11T07:17:00.000-07:00

Jag avskyr tisdagar. Alla andra dagar har ett syfte, måndagar möts man, onsdagar har man kommit igång och är mitt i den härliga smeten, torsdagar är bara en dag bort ifrån fredagen som i sin tur innebär helg och helg är bra! Men tisdagar är hopplösa! Där är tredagarsdisk i diskhon och hundhår överallt. Jag ska intervjua fyra charterreseoffer innan flockan fyra, fixa adressändring och elabonnemang samt läsa shakespeares macbeth - den odödliga tragedi. Sjut mig!

Dessutom är tisdagar de dagar när jag är som mest orolig för mänsklighetens framtid. Henry Miller beskriver mina iakttagelser så underbart bra. "Världen måste inte ställas i ordning, världen är den förkroppsligade ordningen. För oss gäller det att bringa oss själva i samklang med denna ordning, att veta vad världsordningen är i motsats till den önsketänkandets ordningsom vi försöker påtvinga varandra. Den makt som vi längtar efter att äga för att kunna upprätta det goda, det sanna och det sköna, skulle - om vi kunde tillägna oss den - endast visa sig vara medlet till att förgöra varandra." För visst är det så att genom att försöka uppväga det onda med det goda måste man ändå tillämpa samma handlingskraft. Så oavsett om du vill rädda Irakierna från den självutnämnde profeten Bush eller om du vill hjälpa honom så måste du ingripa. Och vad är det som ger dig rätten att ingripa över huvud taget. Jag menar, let's just all take a moment!

Vidare tror jag att jag äntligen förstår chrilles religionsresonemang. Generellt tycker jag att religion är bra, på samma sätt som språk är bra eller rinnande vatten för den delen, men där är så många paradoxer! Gud är allvetande och allsmäktig. Det köper jag. Men vad är det då som ger mig, syndaren och ynklingen rätten att sätta gränser för hur andra människor och kommande generationer ska tillbe denna kraft? Religioner tillåter inte reforemer! Bahaismen erkänner alla världsreligioner, förespråkar enighet och tolerans men fördömmer homosexualitet. Visst, jag hade inte velat vara en späd liten pojke inlåst i kungens kärleksgemak i gamla Persien, men jag skulle heller inte vilja tro att den gud som talade genom Bahá'u'lláh ansåg pedofeli som den enda formen av intimitet två personer av samma kön kan och kommer att kunna dela med varandra. Det finns ingen permanent kontinuitet, och den religion som säkerställer sig mot förändringar i framförallt mänsklighetens utveckling ska också vara den första som får min ohämmade hängivelse!

Friday I'm in Love.

2005-10-07T02:53:00.000-07:00

Ytterligare en tenta avklarad! Ja, livet känns så mycket lättare nu. Det är märkligt med tentaångest och hur den förvandlar en. Man går omkring så obegripligt olustig och nervös som inför den yttersta domen, söker fel i tillvaron och projicerar sin ängslan på alla nära och kära, grannarna, myndigheterna, staten, vädret och hela konkarongen. Eller så är det bara jag. Men nu, nu skiner solen, fåglarna kvittrar och kärleken spirar.

Jag återkommer när jag är mindre lyrisk över.. saker och ting.

Värmen

2005-09-29T00:40:00.000-07:00

Där är hunden och här är jag . Morning has woken, dead and lovely i Kävlinge Kommun. Jag fick ticks igår igen.

Herr Lundell har äntligen släppt Värmen, sista boken i romantriologin om en utblottad man som håller på att tappa greppet. Vi är alla rädda för att komma dit en dag och så även enskilda recensenter och andra Harlequin entusiaster som tycks ha förväxlat tabloid journalistik med litteratur och tycks tro att det är handlingen det handlar om. Action, baby action! HA!

Makarna Marega har fått ett bolån. Makarna Marega skall skriva under lägenhetkontrakt imorgon och bli kvar i Sverige resten av sina liv tills de äts upp av den store stygge likgiltighetsdemonen som hemsöker och ödelägger de nordliga Europeiska breddgraderna. Eller så lever de lyckliga för all tid framöver. Only Heavens know!

Idag ska jag vara social! Ha det!

Satans massa skojiga skriverier.

2005-09-25T12:49:00.000-07:00

Kill me if I'm wrong men där är nånting lurt med juggar. Något robust och rått, något hemtrevligt bedrägligt. Blod och honung i en suspekt soppa but I love it.

Henry Miller var en förträfflig författare. Tack, Elin! Förutom Mr. Miller är det ungefär tjugo noviteter i bokhyllan skulle jag vilja säga men på golvet i väntan på bättre tider, men ändå. " Jag vill tacka liiivet som har gett mig alfabeeetet"

På tal om ingenting så fick jag ett mycket oväntat samtal idag från en gammal vän från förr. Ja vi pratade om sånt folk pratar om när de inte har pratat på länge och det hela resulterade i en känsla av nostalgi och välbehag.

Ja jag vet inte jag. Jag borde vara produktiv eller nåt but then again så producear jag koldioxid vid varje andetag så vad mer kan man begära. "Self-preservation is a full time occupation " so fuck off. Ja, nu är det tralalatoner som flöder från högtalarna men jag och mitt sadomasochistiska kolmolnego tänker gömma oss under täcket och drömma om det bästa sättet att bli rik på utan att behöva jobba.

På Chrilles balkong.

2005-09-19T07:45:00.000-07:00

Alla är olika. De flesta är bra. Vissa är stora, andra är små.
På Chrilles balkong hände det just att alla var bäst, störst och minst samtidigt. Och ibland vill man bara gå fram till någon och säga du jag vet att vi inte håller med varandra, att vi inte delar samma ståndpunkt inför det ena och det andra och alltsammans, men kan vi inte flytta på oss och stå där vi kan hålla om varandra, beundra utsikten och tycka att det är bra som det är hur det än är. Men gör man det, då blir det kalas!

Dagenefterloppisen var dessutom kanske den bästa i världshistorien, för att inte tala om efterloppisfrukosten! Ojojoj...

Skogsäventyr

2005-09-13T11:58:00.000-07:00

I helgen var vi ute i skogen; två goda vänner, min man och jag. Min man och jag delade ett hjärta och de två vännerna delade betydligt mer.

Där var mycket fint som hände. Jag fick mina skor knutna, mina idéer ifrågasatta. Jag fick stjärnhimmelen! Men med gryningen kom också utmattningen och den solklara insikten om att vissa saker gör man enbart för sig själv och ingen annan.

Sapir och Whorf

2005-09-07T08:05:00.000-07:00

Kan det finnas en tanke utan ett språk? Till vilken mån påverkar vårt modersmål vår syn på världen? På vilket sätt skiljer sig tanken från instinkt och reflex och kan man dra gränsen mellan språk och samhälle. Hmm. Klurigt. Det har varit mycket sociallingvistiskt klurande de sista dagarna och det är mycket skönt att ha börjat skolan igen. Jag minns inte om det någonsin har hänt mig tidigare, men igår satt jag (helt frivilligt) till sent på natten och skolade mig, och min första tanke imorse när jag vaknade var återigen skola. Och vilken lättnad det är att där är väldefinierade, vetenskapliga teorier som stödjer mitt eviga tjat. Det existerar inte en tanke utan ett språk i grunden. Språk går inte att översätta och språk har allting att göra med hur jag ser på världen. U picku materinu!

En person som jag verkligen kan prata med är Elin. Vi kan mötas för att vi förstår varandras språk och därmed också varandra.

Fortfarande inget nytt om Thailand. Stackars maken min. I Thailand skickar myndigheterna hem en om man har ett stavfel i sina papper. Thailändare ogillar när Européer tar deras mark, jobb och praktikplatser och de är allt annat än eniga om hur de ska gå till väga om de nu måste handskas med västlänningar. Thailänningar tycker dessutom att tid är relativt vilket gör maken min mycket frustrerad.

Jag däremot är rätt nöjd som det är.

F. Y. Chefen!

2005-09-01T04:46:00.000-07:00

Inga fler släktsammankomster, fylleslag, förväl och långa bilfärder. Åtminstone inte på ett tag. Och jag skulle föredra evig tystnad och ändlöst utrymme framför ytterligare en familjesemester om det var ett val jag behövde göra idag. Det är så tröttsamt att behöva ta hänsyn hela tiden. Jag behöver lugn och ro till att göra absolut ingenting om det så behagar mig och friheten till att fatta mina egna beslut oavsett hur ogenomtänkta, själviska och naiva de än vore. Därför säger jag tydligat och klart; Fuck You Thailand! Jag väntar på min man.

Morgonstund.

2005-08-11T00:18:00.000-07:00

Fortfarande med drömmar i håret och tomtebajs i ögonen sitter jag i köket medan mormor bakar kanelbullar. Vilket precisionsarbete! Av vad jag har förstått så finns där vissa kritiska moment som endast någon med ett helt liv av bullbakande bakom sig verkligen kan komma tillrätta med, som till exempel; exakt hur mycket smör och kanel som ska i för att bullarna ska bil bulliga nog, eller tricket för att undvika den mjöliga bismaken. Men det svåraste är att känna igen den brunbrända nyansen på de smaskiga guldklimparna innan de ska ut ur ungen, något som nästan kräver en längre tids erfarenhet av färgstudier!

Just nu.

2005-08-09T01:21:00.000-07:00

Bara tre dagar kvar, sedan bär det av till barndomsbyn. I vanliga fall hade jag varit överlycklig över att få träffa alla, särskilt i augusti månad när majsen har mognat och luften smakar sött. Men för tillfället har jag svårt för att focusera. Helgen känns nu i efterhand mer som en dröm som jag minns i detalj; en vitkalkad sommarstuga med havsutsikt, omgiven av hallon - och nyponbuskar och skrattet av lyckliga människor, en bullmamma, en tummenmittihandenpappa och deras tre barn som äter saftiga smörgåsar och pratar om förr i tiden. Precis som en dröm! Sedan tillbaka till verkligheten, till svärmor och svärfar, planerna och hindren, tjafset och kärleken.

Deja Vu, just nu.

I övrigt är det mycket Jesus, en massa badkarsbadande och lockar i håret. Rade Serbedzija är en språkgud men Robert Heinlein är också förvånadsvärd begåvad. Min man är och förblir etta på allt-och-alla listan, men där är också vänner som bra.

Nya fina bloggen!

2005-08-02T02:39:00.000-07:00

Att blogga än nog som att hoppa från höga höjder. Ju mer man tittar på sin nya fina blogg desto svårare blir det att faktiskt blogga. Ungefär som när man köper ett nytt, fint block och får skrivkramp eftersom man v.e.t. att ett sådant fint block får bara lov att innehålla litterära mästerverk. Då brukar jag rita en streckgubbe på förstasidan istället, för att ha det gjort. Ungefär som nu, fast inte riktigt.